Lycklig

Jag har haft ett sånt tryck över bröstet det senaste, ångest i varenda tanke jag tänkt. Och panik över mat. Mat som kan göra bebisen i magen riktigt sjuk..

Jag har ätit kallrökt under graviditeten, och är man hypokondriker till en lätt grad som jag. Ja, då är man ju naturligtvis jätte orolig över att denna bakterie ska drabba än. Eller mer eller mindre är det dom ända banorna man kan tänka i, saker som "Jag har gjort sönder våran bebis" Och givetvis tänk om, tänk om, tänk om.. Men så försöker man tänka i dom banorna är det är jätte, jätte ovanligt. Och om man av en händelse råkar få infektionen under graviditeten är det ännu ovanligare att det går över till fostret. Å så börjar man om igen helt plötsligt på ruta 1.

Så jag fick göra ett test, där dom kollar om man haft infektionen, eller inte, samt om man har en pågående infektion. Jag gjorde detta testet i måndags. Trodde jag skulle få vänta i 3 veckor på provresultat. Å verkligen gått igenom olika scenarion. Vad händer om dom säger att jag haft infektionen. Jag kan ju haft den under graviditeten. Vad händer om dom säger att jag har det??

Idag ringde läkaren i från vårdcentralen och sa att jag hade inte haft denna infektionen. Å jag var givetvis snabb med att fråga om jag hade en pågående infektion. Å det kunde dom inte hitta någon heller.

Min sambo är fantastisk."Sluta oroa dig, vi kommer att få världens finaste unge!"

Jag känner en sorts frihetskänsla. En 800 kilos sten har lyfts från bröstet. Å tårar av lättnad började rinna ner för kinderna.

Jag är lycklig igen.