mat, Mat, MAt, MAT..

Det är väl mest mat jag funderar på om dagarna skulle man kunna tro. I alla fall om man utgår från det jag skriver på bloggen. Men så är det.

Innan jag blev med bebis så kunde jag äta en halv påse chips om dagen. Punkt. Inget mer. Innan det så kunde jag äta hur mycket som helst, och vad som helst, och såg ut hur som helst.

Till höger: Innan "chipsperioden" Till vänster: Under "chipsperioden"

 

 Jag tyckte det var hur jobbigt som helst att börja tänka på någon mer än bara mig. LIVRÄDD för att solen inte skulle få i sig tillräckligt, å att det skulle vara mitt fel. Jag är ju fortfarande rädd för det. Men inte som precis i början. Då även vågen började göra bakut i och med att jag började äta mer MAT.

Min far säger att han tycker det är så roligt att se att jag äter. Var ingen storätare innan och "åt för några dagar sedan så jag är inte hungrig"

Vi får helt enkelt se hur matvanorna kommer att vara när bebisen är ute, och jag inte längre "behöver" äta.